Rubina

Har precis kommit hem från en kvällspromenad med hund och mor. Nu märks det verkligen att det är höst p g a väderförändringarna. Jag verkligen älskar när vädret är så lokalt att man ser skillnaden med blotta ögat och olika väderfenomen.
När vi gått en bit så tyckte jag att det blixtrade men tänkte att det nog var någon som sköt en raket eller ngt eftersom det inte var speciellt molningt fast jag hörde ingen smäll. Efter en stund såg jag en till och sedan tätnade de vid horisonten. Men ingen åska. Det var inga sådana där bixtar som man ser gå mot marken utan mer inne i molnen. Tror de kallas för kornblixtar, ska kolla upp det på nätet men de är tydligen väldigt vanliga under hösten. Det var så jäkla läckert när hela himlen lyste upp och varenda kontur i molnen syntes men ändå en rätt konstig känsla eftersom det var stjärnklart ovanför oss. Sedan blev det rätt kusligt när vi gick på gångvägen vid skogen och hörde en uggla hoa. Liten filmkänsla av rysare och jag förväntade mig nästan att det skulle hoppa fram något psyko från skogen och skrämma skiten ur oss.

Denna vackra syn av himlen gjorde oss i alla fall så fascinerade att vi lyckades gå ifrån hunden i samma veva. Vi gick en annan väg tillbaka istället för den vanliga för att kunna se blixtarna och antagligen hade han stannat för att nosa och sedan sväng av där vi brukar gå. Efter en  liten stund hördes ett avlägset skall och jag undrade vad det var för hund som störde på kvällen innan vi upptäckte att det inte traskade någon liten pälsboll efter oss. Så jag fick ropa efter honom och gå tillbaka. Då kom stackarn springandes efter att omedvetet ha blivit övergiven i mörkret av matte. Jag kände mig så usel men nu vet jag i alla fall att han ropar efter mig om vi skulle komma ifrån varandra.

/ Thery