Rubina

Har precis kommit hem från en kvällspromenad med hund och mor. Nu märks det verkligen att det är höst p g a väderförändringarna. Jag verkligen älskar när vädret är så lokalt att man ser skillnaden med blotta ögat och olika väderfenomen.
När vi gått en bit så tyckte jag att det blixtrade men tänkte att det nog var någon som sköt en raket eller ngt eftersom det inte var speciellt molningt fast jag hörde ingen smäll. Efter en stund såg jag en till och sedan tätnade de vid horisonten. Men ingen åska. Det var inga sådana där bixtar som man ser gå mot marken utan mer inne i molnen. Tror de kallas för kornblixtar, ska kolla upp det på nätet men de är tydligen väldigt vanliga under hösten. Det var så jäkla läckert när hela himlen lyste upp och varenda kontur i molnen syntes men ändå en rätt konstig känsla eftersom det var stjärnklart ovanför oss. Sedan blev det rätt kusligt när vi gick på gångvägen vid skogen och hörde en uggla hoa. Liten filmkänsla av rysare och jag förväntade mig nästan att det skulle hoppa fram något psyko från skogen och skrämma skiten ur oss.

Denna vackra syn av himlen gjorde oss i alla fall så fascinerade att vi lyckades gå ifrån hunden i samma veva. Vi gick en annan väg tillbaka istället för den vanliga för att kunna se blixtarna och antagligen hade han stannat för att nosa och sedan sväng av där vi brukar gå. Efter en  liten stund hördes ett avlägset skall och jag undrade vad det var för hund som störde på kvällen innan vi upptäckte att det inte traskade någon liten pälsboll efter oss. Så jag fick ropa efter honom och gå tillbaka. Då kom stackarn springandes efter att omedvetet ha blivit övergiven i mörkret av matte. Jag kände mig så usel men nu vet jag i alla fall att han ropar efter mig om vi skulle komma ifrån varandra.

/ Thery

Alltså, det är inte speciellt mkt jag stör mig på varken ute på bl a stan eller bland människor i ren allmänhet. Men det är dock en sak som får mig att tappa andan, förlora aptiten och vilja kräkas på en och samma gång.
Nämligt människor som luktar ren SVETT. Det handlar verkligen inte bara om folk som ser "risiga" ut eller hur jag nu ska uttrycka det, utan de kan ha tjusiga kläder på sig och ändå tränger lukten igenom näsborrarna och dödar varje näshår i dess väg. Kommer det någon under arbetstid och ställer sig i luckan med sin svettstinkande odör så får man ta till alla krafter för att inte se allt för obekväm och försöka andas genom munnen. Fast personligen tycker jag inte det där tricket hjälper speciellt mkt. Sedan finns lukten kvar i hela rummet ett bra tag efteråt. När jag åkte hem från jobbet i fredags hamnade jag ståendes bakom en kille på spårvagnen som fullkomligt stank och värre blev det när han lyfte armen för att hålla sig i en av hjälpöglorna. Lukten var så stark att man kunde tro att jag stått och borrat in min näsa i hans armhåla. När vagnen dröjde kvar vid Kungsportsplatsen var jag bara några sekunder från att hoppa av och ta nästa för att kunna andas.

Låter jag överdriven? Kanske för vissa, vad vet jag? 
Men själv kan jag inte förstå hur vissa kan vara så omedvetna om deras kroppsodör. Det klagas på rökare för deras lukt men jag tycker baske mig att människor som inte ens är medvetna om uppfinningen av deodorant utan förlitar sig helt på sina egna mänskliga feromoner ibland kan vara ganska mkt värre. Visst finns det säkert de som kanske har medicinska problem med detta men om inte så borde man väl märka av någonting? Jag själv känner om jag börjar lukta så det känns ju skönt att mitt luktsinne fortfarande fungerar. På så sätt har jag i alla fall inte lyckats ha ihjäl min omgivning.

Annars har varit en skön helg som varit rätt lugn p g a vissa skäl men det känns inte som om det gör så mkt med tanke på att vädret varit så förbaskat trist. Fast idag var det där härliga höstvädret som man vill att det ska vara ett tag framöver. Får hoppas det håller i sig. Har även fått gjort 2 nya silversmycken i helgen varav ett som ska ges till M när jag träffar henne, mixat med hennes favoritfärg. Själv gick mitt eget i rött fast jag är fortfarande osäker på pärlkombinationen. Får fundera lite på´t. Båda oxiderade, detaljerade och skapade med hjälp av bl a korkmassa och silverpasta. På så sätt är de inte speciellt tunga och klumpiga att bära. Har dessutom köpt in och fått hem ett relativt nytt silvermaterial som kallas för silverark och det är precis som det låter. Små ark som man kan forma och vika precis som papper. Det ska bli kul och intressant att testa. 

/ Thery